Den bleka vårvintersolen fångas upp genom trappuppgångens enda fönster. Landar i hennes hår, som tycks ha samma bleka, lysande kvalitet som själva solens ljus, när hon böjer sig framåt och till sist lämnar mina matkassar utanför dörren. Hon har stått utanför och ringt på ett tag. Om hon lutar sig närmare och tittar igenom kikhålet skulle hon se mitt vitt uppspärrade öga. Jag undrar om hon skulle bli skrämd? Jag kan se på henne att hon är försiktig, jag kommer inte få problem med trasiga ägg nu när hon tycks ha tagit över leveransen från mannen med den stumma nacken och de klumpiga händerna.

Hon tuggar bubbelgum, men jag vet att hon kommer att plocka fram cigarettpaketet redan innan hon stängt porten. Marlboro, mentol.

Jag vet inte vad jag ska göra med den informationen. Men jag undrar hur hon dricker sitt kaffe? Jag undrar hur det skulle kännas att prata med henne. Om jag skulle kunna få henne att, kanske, tycka om mig. Stanna en stund, ta en kopp till.

Ja. Jag tror att jag skulle tycka om det.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s