Babydoll (babyface)

babyjane

Sent. Sauvignon blanc och skräckfilm. What ever happened to Baby Jane, har ni sett den? Av någon anledning påminner den åldrade primadonnan – Bette Davis karaktär, den groteskt evigt unga bortglömda barnstjärnan – om mig själv.

Jag antar att allt påminner om mig. En bieffekt av att kapsla in sig själv i en värld där allt, oundvikligen, bara är jag, jag, jag. Fantasin tar slut fort, som syre i ett instängt rum. Till sist kvävs man.

Jag kan se mig själv vandra genom rummen – inatt ter de sig trånga, syrefattiga – likt en osalig ande om nätterna. Kanske en natt som denna, en blanksvart, sömnlös natt. En porslinsdocka, gjord till min avbild, i famnen. Vems ansikte krackelerar först…?

 

Ohyran

Ohyran: den nästlar sig in överallt. Inte ens det rena, vackra är bortom ohyran. I synnerhet inte det. Jag håller mig på min vakt, beställer hem nya medel, det ena starkare än det andra, men till vilken nytta?

Jag är inget undantag.

Ett undantag är jag.

IMG_1572 högupplöst